Första inlägget
Oj, vet inte riktigt vad som flög i mig men tänkte försöka blogga lite med tankar, personliga åsikter och observationer från mina tävlingar, men även hur jag jobbar och tänker kring mitt jobb som fotograf och egen företagare. Men till det jag tänkte skriva om, Dalahoppet.
Jag fotograferade Dalahoppet i helgen. De lyckades pricka in först helgen med riktig sommarvärme och som på alla tävlingsarenor blir det väldigt varmt så har gjort allt annat än att frysa. Brände mig tyvärr första dagen men sedan smörjdes axlarna in med solskydd och en tunn tröja över. Jag har fått se en hel del bra ridning men även lite dålig ridning. Man lär sig otroligt mycket av att åka på tävlingar.
Har börjat lära mig se när det kanske blir ett stopp på grund av att ryttaren antingen av nervositet eller att missar distansen börjar bromsa och tar bort galoppen. Vissa hästar är fantastiska och hoppar i alla lägen medan vissa säger nej och springer förbi medan vissa verkligen drar på en nit.
En annan observation är att i år var det nog skimlarnas år. Elsa Berggren hade sin otroliga Saratoga med och de vann utan problem på fredagens 1.30 klass. Sedan fanns en liknande skimmel med, också sto som hade en himlans trevlig inställning och ryttaren red den väldigt bra. Tack vare min vän så har jag börjat lägga märke mer till härstamningar och tänker på likheter mot deras fäder och hur de påverkar scopet och lite utseendet. Men något positivt att trots några avfallningar var det ingen som slog sig, kanske skadat självförtroende men ingen direkt skada på varken häst eller ryttare.
Precis som förra året var det lagtävlingar och det är alltid spännande att följa och fotografera. Alla känslorna är så uppenbara och det är mycket nerver. Det märks även vilka som har bra koll på sina nerver och vissa inte. Skulle inte säga att de rider speciellt dåligt men smådetaljer som gjorde att en tå eller bakhov tappades så bommarna föll.
Fotomässigt är det lite hårt att fota i strålande sol, ögonen blir lite ansträngda då jag inte kan ha allt för mörka solglassögon och kisa in i solen i 10h tar faktiskt en del på en. Men motljusbilderna blir faktiskt riktigt bra på Lugnet. Tycker nästan mina motljusbilder blir bättre än de med solen i ryggen och rakt på ekipaget. Skärpan kanske inte blir lika krispig som i medsols men det passar min färgskala på bilderna. Gillar lite pastellaktiga bilder med inte allt för mycket kontrast. Ska jag vara kritisk kanske jag borde haft ett snäpp snabbare slutare, för dagens hopphästar är otroligt kvicka i sitt rörelsemönster. Men det är inget som gemeneman ser utan det är en detalj som vi nördiga fotografer ser och tänker på.
Detta var allt för denna gång, nästa tävling är redan om några dagar, nämligen SM i dressyr för ponnyer på Lugnet. Återkommer med mer tankar och bilder. Får tacka för att ni tog er tid att läsa detta inlägg.
